Känns som att sommaren är här, eller på god väg iaf! Igår var vi ute med Kerstin och hennes dotter Nathalia, var och gick ute i skogen en sväng vilket var väldigt roligt tyckte Liam.

Idag är det exakt två år sedan vi satte oss på tåget och begav oss ner till Lund för Liams operation. Jag satt för ett tag sedan och läste lite på familjelivs forum och hamnade in på en tråd om hjärtebarn och det var då det slog mig att det snart var hela två år sedan. När jag tänker tillbaka på det fylls ögonen direkt med tårar och jag får en klump i magen. När jag fick reda på det när han var tre dagar gammal blev jag rädd men sedan var det nästan 5 månaders väntetid när risken fanns att det kunde behöva ske en akut operation om hans tillstånd blev värre, de var verkligen de längsta månaderna i mitt liv.

Som jag många gånger tidigare berättat så föddes Liam med ett av de lite mer komplicerade hjärtfelen, Fallots Anomali, eller Blue baby som det också kallas. På lördag är det två år sedan vi klev in på sjukhuset och jag tänkte på det värsta men hoppades på det bästa. Fick innan operationen prata med kirurgen som berättade att de skulle stanna hans hjärta, något som jag inte riktigt hade förstått. Det brast för mig och att sedan lämna honom med narkos läkarna var det värsta. Det finns risksjälvklart risker och de kommande 4-5 timmarna var jag ovetande om hur det gick, jag gick runt i min egna lilla bubbla tills de ringde och berättade att det hade gått bra.

Jag kände att jag behövde skriva av mig, har nog berättat samma sak 100 gånger om men det är självklart en sak jag fortfarande tycker är jobbigt och bearbetar på mitt sätt. Inom de närmsta månaderna kommer även den årliga kontrollen, det gör mig nervös men förra året såg allt bra ut och förhoppningsvis har ingen förändring skett. De berättade tydligt för mig att eftersom han är liten och han växer så kan en operation till behövas men det kan vara om 2 år, 30 år eller aldrig. Det är något man inte vet och just därför kommer han alltid behöva kolla sitt hjärta varje år.

For you I'm going to do everything I can to make you proud to call me your mom.

Har verligen blivit ovan det här med att kliva upp tidigt när man inte har skola eller något utan bara ska vara hemma. Liam är ganska duktig på att sova rätt länge, eller till 8-10 någon gång och det är helt okej eftersom jag brukar vakna vid den tiden ändå.
Idag valde Liam att slå upp sina blå strax efter 6 och ärligt talat blev jag chockad! Det är mååånga månader sedan han ville kliva upp den tiden men det var bara att ta upp hjärtat som var lite trött och blev väldigt glad över att få se lite barnprogram, mys!


Mammas allra finaste, en kärlek helt utom gränser!

När Liam endast var några månader ställde jag honom i kö för dagis inne på söder eftersom jag kände att det skulle vara det bästa med tanke på att jag skulle gå i skola där osv förut. När Liam sedan närmade dig ett år blev han aldrig erbjuden plats eftersom det var (är) platsbrist i Stockholm.  Sedan valde vi att flytta hit till Sundsvall och jag tänkte inte mer på det, trodde inte vi stod i någon kö eftersom vi flyttat från Sthlm men tydligen var det inte så. Tidigare i veckan fick jag brev att Liam blivit erbjuden plats på ett jätte fint dagis inne på söder, tackade självklart ja eftersom vi är på väg att flytta ner igen.. Denna gång ska det bli av men det är vissa stora bitar som måste falla på plats innan vi kan flytta. Jag känner ändå att det är en stor lättnad att fått en plats på dagis, även om vi inte riktigt ännu har boende klart så är endå dagis plats en stor sak med tanke på att jag vill kunna söka till någon utbildning där nere och det blir svårt att göra det om jag inte hade vetat om jag var tvungen att vara hemma med Liam på dagarna.

Det kommer dock vara synd om han blir tvungen att sluta på hans nuvarande dagis, tycker verkligen om alla som jobbar där och Liam verkar trivas väldigt bra. Det är nog det  jobbigaste med flytten att det blir en himla stor förändring för Liam eftersom han har sina vänner på dagis nu och tycker verkligen om att vara där.

Men nu har jag inte tid med det här, ska laga lite middag.

Imorgon borde jag vara människa igen. Efter helgen som avslutades med jobb har jag varit otroligt trött på eftermiddagarna och kvällarna, visst det är väl bra tänker ni men det är faktiskt inte det för mig eftersom det är då jag borde lägga tid för att plugga. Imorgon är det torsdag vilket betyder att jag slipper åka till skolan, hoppas på fint väder eller jag blir nöjd om det är så pass fint att jag kan ta en promenad direkt efter jag lämnat Liam på dagis.

Åh vad intressant och läsa mitt blaha blaha, visst? ;)

Nämen sen sist har det väl inte hänt speciellt mycket egentligen eller jo kanske lite. Har varit nere i Sthlm i 1 ½ vecka och kom hem i måndags, har varit nere där ungefär varannan/var tredje vecka nu på slutet men det är absolut inget jag klagar på! Hade en super mysig rätt lugn helg med god mat, bra sällskap och sedan Andy's lekland. Kvällen innan det var planerat att jag skulle åka hem ringde min syster och bad mig jobba för henne dagen efter på Drake konserten och självklart kunde jag inte säga nej. Men det var inte helt fel, lite trött men ska inte klaga över det heller.

Nämen nu har jag kollat klart på The big bang theory och ska väl lägga mig för att försöka läsa klart Jenna Jamsons självbiografi, otroligt bra bok måste jag säga!

Kommer till dagis för att hämta Liam idag och då är det kramkalas, Liam springer från vägg till vägg och tjejerna efter och ska kramas. Han stannade efter ett tag och då kramades alla, så gulligt! Det var dagis fröknarna som sa till mig att han är en riktig liten tjejtjusare.. Gillar det dagiset så mycket, när vi väl flyttar så kommer jag tycka det är jobbigas att Liam ska behöva byta. Jag vet att han trivs där med alla de andra barna och han har verkligen världens bästa fröknar!

Så här kan det se ut på vägen hem, stora killen vill inte hålla mamma i handen hela vägen utan nej han ska köra vagnen SJÄLV och det är även i uppförsbackarna.. Så det kan ta sin tid ibland :)